Vanligaste orsakerna till håravfall

Ärftligt håravfall

Ärftligt håravfall, även kallat androgenetisk alopeci, är den vanligaste formen av håravfall och påverkar både män och kvinnor. Tillståndet beror på genetiska faktorer och leder vanligtvis till att håret gradvis blir tunnare samt att hårfästet successivt drar sig bakåt.

En vanlig missuppfattning är att det enbart är gener från moderns sida som avgör risken för håravfall. Det stämmer inte – ärftligt håravfall kan komma från båda föräldrarna och kan dessutom hoppa över en eller flera generationer. Det betyder alltså att du inte nödvändigtvis riskerar håravfall bara för att din morfar har det.

Sjukdomsrelaterat håravfall

Vissa sjukdomar kan orsaka att håret faller av fläckvis eller helt. Vid alopecia areata uppstår runda kala partier i hårbotten, medan alopecia totalis kan innebära att allt hår på huvudet försvinner.

Det finns även sjukdomar som indirekt påverkar hårväxten genom att rubba kroppens hormonella balans eller ämnesomsättning. Exempel på sådana tillstånd är diabetes, sköldkörtelrubbningar och järnbrist. Dessa tillstånd kan försämra näringstillförseln till hårsäckarna, vilket gör att håret blir svagare och faller av.

När den bakomliggande sjukdomen behandlas och balansen i kroppen återställs brukar håravfallet i många fall minska eller upphöra helt.

Näringsbrist och håravfall

Brist på viktiga näringsämnen är en vanlig orsak till håravfall och kan vara en avgörande faktor bakom att håret blir tunnare eller svagare. När kroppen inte får tillräckligt med näring prioriteras livsviktiga organ, vilket gör att hårsäckarna inte får den energi och de byggstenar de behöver för att producera friskt hår.

Det är särskilt vanligt att drabbas vid järn-, zink-, magnesium- eller proteinbrist, samt vid underskott av viktiga vitaminer. Håravfall till följd av näringsbrist ses ofta hos kvinnor och kan uppstå i samband med ensidig kost, kraftig viktminskning eller ätstörningar såsom anorexi eller bulimi. Dessa tillstånd skapar en obalans i kroppen som ofta leder till förtunnat hår eller ökat håravfall.

När näringsnivåerna i kroppen återställs och en balanserad kosthållning införs brukar håret gradvis återhämta sig och växa sig starkare igen.

Stress och psykisk ohälsa

Stress påverkar kroppen på många sätt – även håret kan ta skada. Vid långvarig psykisk eller fysisk stress kan en stor del av hårsäckarna övergå till en vilofas, vilket leder till att hårtillväxten avstannar. Efter en tid, ofta några månader efter den stressande perioden, börjar håret gradvis falla av jämnt över hela hårbotten.

Detta tillstånd är vanligtvis tillfälligt, och när stressnivån minskar återgår hårsäckarna ofta till sin normala tillväxtcykel.

Läkemedelsrelaterat håravfall

Vissa läkemedel kan som bieffekt orsaka håravfall eller göra håret tunnare. Det gäller bland annat blodförtunnande medel, betablockerare, p-piller, antidepressiva läkemedel, litium och cellgifter.

Hur mycket hår man tappar varierar mellan individer och beror på dos, behandlingstid och kroppens känslighet. I många fall är håravfallet tillfälligt, och håret börjar växa tillbaka när läkemedelsbehandlingen avslutas eller justeras.

Om du misstänker att ditt håravfall beror på medicinering bör du alltid rådgöra med din läkare innan du gör några förändringar i behandlingen.

Hormonella orsaker till håravfall

Håravfall kan ofta kopplas till perioder då kroppens hormonnivåer förändras, till exempel under puberteten, graviditet, efter förlossning eller i klimakteriet. När hormonbalansen skiftar påverkas hårsäckarnas tillväxtcykel, vilket gör att fler hårstrån än vanligt går in i vilofas och faller av.

Efter en förlossning är det vanligt att tappa stora mängder hår under några månader, medan håret under klimakteriet ofta tunnas ut gradvis över tid. Dessa förändringar är i de flesta fall tillfälliga, och hårväxten återgår normalt till sitt ursprungliga tillstånd när kroppen hittar en ny hormonell balans.

Hormonella orsaker till håravfall kan även bero på störningar i sköldkörteln. Vid hypotyreos (underproduktion av sköldkörtelhormon) kan håret bli tunnare och falla av, medan hypertyreos (överproduktion av sköldkörtelhormon) kan göra håret sprödare och mer fintrådigt.